Bolandsgruvan

Gruvan ligger på Yngshytte hemmans grund, intill landsvägen mot Filipstad, cirka 1 km från Persbergs Odalfält. Den allmänna berggrunden utgörs av Hälleflintgnejs (eurit), tillhörande samma område som de övriga gruvorna på fältet.

Malmlager och schakt

Malmlagret sträcker sig i norr–sydlig riktning. Vid de första schakten från dagen, på cirka 11 meters avvägning, visade det sig som en smal rand.

Under gruvans sträckning har malmen ökat i omfattning:

• Vid 26 meters avvägning är lagret 22 meter långt mellan ortgavlarna och 5,5 meter brett.

• Vid 32 meters avvägning är bredden 10,5 meter.

Vid detta djup har en skarnbräck brutit malmlagrets fältriktning och delat malmen i två delar.

Malmen består av svartmalm, som vid degelprov ger 54,5 % tackjärn med 0,01 % fosfor och liten mängd svavel.

Filipstad, februari 1889
P. Öberg

---

Modernisering av maskiner 1897

År 1897 ersatte brukspatron E. J. Jansson, Hannickehammar, hästvinden vid Bolandsgruvan med en lokomobil, dock av äldre typ med högre bränsleförbrukning än nyare modeller, t.ex. de som levererades av Munktell Verkstad.

Samtidigt byggdes 7 pumpsättningar ner i gruvan. Enligt gruvkartan var djupet cirka 80 meter.

Kostnader

• Berguppfordring per ton från 7 sättningars djup:

  • Hästvind: 90,6 öre/ton

  • Lokomobil: 88,9 öre/ton

• Spel och konsthjul kördes inte samtidigt:

  • Spelet: 284 timmar/månad

  • Konsthjulet: 182 timmar/månad

  • Bränslekostnad: cirka 150 kr

”Som man av förestående finner, har kostnaden per ton berg ställt sig nästan absolut lika i båda fallen, något som dock i viss mån beror på den intensivare gruvdrift som förekommit i senare fallet och som blivit möjlig genom ångkraftens användning.”

Källa:
Wermländska Bergsmannaföreningens Annaler, 1898