Wermlands berg, eller Wermlands bergslag, fick sina första privilegier utfärdade av Konung Erik av Pommern den 16 april 1413.
När den första hyttan anlades i Yngshytteälven är okänt, men den omnämns i Gustav Vasas jordebok år 1540. Där namnges fem bergsmän:
Sigurd Månsson, Håkon Torsson, Jöns Månsson, Lasse Jönsson och Önder, som tillsammans skattade 900 osmundar.
Den övre masugnen var i drift fram till år 1689, då den på grund av stor vedbrist lades ner till förmån för gruvbrytningen vid Persberget.
År 1614 (enligt Björkenstam) byggdes ytterligare en masugn, den nedre. Den lades ner redan 1654.
Den övre hammaren anlades 1621 och var i drift till 1680, då den förstördes av brand och inte återuppbyggdes.
Den nedre hammaren byggdes 1639 och var verksam till senare delen av 1670-talet.
Enligt Värmlands Brandhistoriska Klubb brann den nedre hammaren 1680, och sommaren 1681 brändes även den övre hammaren ned.
I en beskrivning från 1654 framgår att:
Vattenfallet kom från Gårsjön och förstärktes via Stora Gårsjön.
Två masugnar fanns, varav den nedre var öde.
Skogen var hårt utbrukad, särskilt för gruvved.
Malmen togs från Pedersberget.
Den övre hammaren var skattlagd för 2 skeppund stångjärn och kunde smida upp till 100 skeppund årligen vid god tillgång på kol och järn.
Den nedre hammaren var inte skattlagd och drevs med begränsade resurser.
(Källa: J.O. Carlberg, Svenska Bergverkens uppkomst och utveckling)
Efter masugnar och hammarsmedjor utvecklades området vidare.
Mellan norra delen av Gubbdammen och Yngen har funnits:
Flera konsthjul
Sprängämnesfabrik
Slaggstamp
Kalkugn
Silverhytta
År 1754 byggdes ett litet hjul norr om Gubbdammen.
Det försåg Mossgruvan med kraft via en 112 meter lång konstregla.
Hjulet kunde dock inte hålla undan vattnet, och gruvan lades ner 1758.
Fallet användes troligen senare för Jordåsen/Gustav-Adolfgruvans konsthjul, byggt 1767.
På äldre kartor visas de kraftanläggningar som fanns i Yngshytteälven före 1820, då Persbergs kanal byggdes.
De två nedre hjulen på karta 3 är:
Trulskullshjulet (byggt på 1820-talet).
På grund av låg fallhöjd klarade det inte kraftbehovet vid Jordåsgruvan.
Ett nytt hjul byggdes 1841 cirka 120 meter nedströms Gubbdammen.
För att leda vatten till det nya hjulet ändrades vattenvägen så att den anslöt till Yngshytteälv strax uppströms Gubbdammen.
Utflödet i Yngen flyttades därmed från Malmbergsviken till Yngshytteviken.