
Spelet byggdes av C. A. Ångström år 1860. Som drivkraft användes det redan i drift varande konsthjulet som försåg Finnmossens gruvor med konstkraft.
För att inte störa driften på konsthjulet måste spelet kunna kopplas till och från under drift. Ångström använde en friktionskoppling (D), vilket gjorde att spelningen kunde ske mjukt och utan ryck – något som annars var vanligt med de då vanliga klokopplingarna.
Spelledningens längd från fallet till Finnmossens gruvor var cirka 720 meter. Bergtunnan gick nedåt av egen kraft, och hastigheten reglerades med en broms på spelkaret.
Under texter finns en utförlig beskrivning över spelet, inklusive ritningar och hur friktionskopplingen fungerar, samt spelkarets konstruktion och bromssystem.