
Tillhörande Högbergets gruvor
Vid Kutviken anlades tidigt en lastageplats för utskeppning av malm från Högbergets gruvor. Bryggan låg väl skyddad från vindar och sjögång, vilket gjorde platsen lämplig för lastning.
Transporterna från gruvorna ner till bryggorna var under sommartid ett stort problem på grund av dåliga vägar. Det dröjde ända till början av 1700-talet innan man tog beslut om förbättringar.
År 1748 beslöts att vägen från Yngshytte- och Torskbäcksgruvorna ner till lastageplatsen vid sjön skulle rustas upp. Vägen var då så dålig att det sommartid var svårt att ta sig fram med malmkärrorna.
År 1771 började man uttaxera 1 dlr kmt per lödja till malmvägens underhåll.
En lödja motsvarade 30 tunnor malm, cirka 12 ton – alltså båtens lastförmåga.
Malmrodden över Yngen sköttes av folk i trakten.
År 1757 förbjöds gruvpojkarna att bedriva malmrodd över sjön.
År 1758 ändrade bergstingsrätten sitt beslut och tillät nattlig malmrodd, men förbjöd all lastning mellan solens ned- och uppgång.
Vägen till bryggan är fortfarande lätt att följa och är idag en väl upptrampad stig. Man kan gå stigen ner från Vargkullen, där den ansluter till malmvägen från Torskbäcks- och Yngshyttegruvorna. Närmast de gruvorna är dock vägen överfylld av varphögar.
En malmbrygga var oftast en enkel utfyllnad från stranden tills man nådde tillräckligt vattendjup för lastbåtarna. Runt Yngen kan man ännu se flera sådana bryggor som påminner om den livliga malmtrafiken som en gång präglade området.