
År 1864 byggdes en kraftöverföring med en ca 1200 meter lång järntrådsledning från Gåsgruvefallet fram till Järnvägsgruvan. Ledningen försåg gruvan med konst- och spelkraft.
Linledningen drevs av en 4 hästars turbin placerad vid fallet (bild 4), med ett varvtal mellan 120–180 v/min, vilket gav en linhastighet på ca 9,1–13,8 m/sek.
Från turbinen överfördes kraften till linan via en 10 meter lång vertikal axel upp till ett trebent torn med monterat drivhjul (se ritning bild 5).
Det var en Fourneyron-turbin som användes vid Gåsgruvefallet. Benoit Fourneyron (1802–1867) uppfann den sk Fourneyron-turbinen år 1827.
För utförlig beskrivning och ritningar, följ bifogad länk: ”Järnvägsgruvan”.
Vilket år man ersatte turbinen med ett konsthjul finns inga uppgifter på, men det är troligt att man då flyttade turbinen 1300 meter nedströms Rävbäcken till det som kallas Nyhyttefallet.
Följ bifogad länk: ”Nyhyttefallet”.
Intressant är hur linledningen från Nyhyttefallet användes – passerade den bara Gåsgruvhjulet, eller var de sammankopplade med varandra?
Från tubintaget gick en ca 40 meter lång tub med diametern 0,6 m fram till konsthjulet.
Hjulgravens mått: 6,5 × 1,8 m.
Platsen är värd ett besök: dels för den fina promenaden längs kanalbanken, dels för att se stenarbetet med hjulgraven.
Hjullagret är hugget ur ett granitblock med måtten:
l = 3,0 m, b = 0,9 m, h = 0,9 m → volym = 2,49 m³.
När man började bearbeta stenblocket vägde det över 6 ton.
Gåsgruvefallet fick sitt vatten via en ca 700 meter lång kanal från en damm i Rävbäcken. Lämningar efter dammen är fortfarande synliga norr om där Gammalkroppavägen korsar Rävbäcken.
I Relationerna framgår att ett återkommande problem var brist på konstkraft, orsakat av begränsad tillgång på drivvatten till fallet.
Man ökade tillgången genom att anlägga en damm i Sarrbobäcken och via en kanal leda vattnet över till Rävbäcken.
Sarrbokanal korsar riksväg 26/63 strax söder om vägen mot Mörkhult.
Följ bifogad länk: ”Sarrbokanal”.