Laddar...
Hur var de gamla bostäderna här i Persberg, gruvarbetarbostäderna, dåliga?
I min barndoms dagar så var det för det mesta jordkulor, jordkojor, en sån här bostad som den här nu, här bodde det en familj och två familjer där uppe. De som bodde längst in var tvungen att gå igenom det där om det så var natt eller dag.
Hur såg en jordkula ut?
Jordkula, det var ett stenrös i en backsluttning, sten efter väggarna, men det var fint …. i de där jordkojorna, en sån där stor spis med en stor spishall, där de eldade, och en sån där kaffekokare med tre ben. Då hade de inget bränt kaffe, de hade ….. då satt de och brände det där, då vart det kaffe i kokaren. Jaja men.
Men var det inte kallt i de där jordkulorna?
Nej nej!
Vad var det för tak på dom?
Det var ett vanligt tak, ibland var det stickor och ibland var det näver och allt möjligt.
Men stenväggar invändigt?
Jaja men, stenen var invändigt. Jag är född i en sån där stuga jag.
Är du det?
Jaja men, jag är född i en stenkoja, jaja men. Det var så varmt och gott inne i de där kojorna så ”bevaross”.
Jag har gått och inbillat mig att det var fuktigt och rått i de där.
Nej!
Men på vintern då?
På vintern var det varmt som ”tusiken”
Det värmde upp dom där stenarna, dom höll värmen kanske?
Ja, det var så varmt i de där stugorna så bevara oss.
Var det nått fönster på dörren?
Jo, vi hade ett litet fönster, det var små fönster på de där stugorna, fönsterna låg jäms med backen, om vintern såg man inte dagen förens att man varit ute med skoveln och skottat in dagen, det snöade över.
Hur var det, var det en järnhäll?
Det var en järnhall, så hade vi såna där gamla Arbogaspisar, stora grova ena, men se de där, bara de fick ett par rejäla vedfång så höll de värmen, jaja men. Så baka vi bröd på bordet.
Längre tillbaka var det väl bara en vanlig öppen härd?
Jo så var det längre tillbaks, då var det en ”trinnspis” mitt på golvet.
Var det en öppning i taket då?
Då var det öppning i taket, där röken gick, de där stugorna, de där rökstugorna vi kallade, hörde jag far tala om, de eldade på den där stora spisen och sen var det gluggar på väggarna, jäms med de där gluggarna gick röken, där gick röken, sen gick den upp genom taket. Far han talade om när han låg på den där sängbänken och tittade på stjärnorna i taket, jaja men, jaja men.
Nedtecknat och något moderniserat språk, Blåder talade naturligtvis gammal Persbergsdialekt.
Torbjörn Nordwall. 2025 08 30
Arkiv: Institutet för språk och folkminnen (ISOF).