Laddar...
Persberg i ett grufbrytar hem der har min vagga stått, och min första dag randades den 6 oktober 1847. Min undervisning var i Skafnäsets skola, där var omkring 200 barn och lärarpersonalen bestod af en lärare Hellkvist samt grufpredikanten Warodell. Hur var det möjligt att två personer kunde undervisa så många, kan förklaras deraf, att då var den gamla Lancastermetoden i bruk, barnen var indelta i cirklar, och då de mera försikommna var monitör i varje cirkel en vicka i taget. Hur det emellertid gick så hade Persbergsskolan ett gott rykte om sig i undervisningsvägen.
Vid tolv års ålder började jag grufarbete i Skärstöten vid Persberg. Lyckligtvis i sällskap med min far, och det fodrades ganska väl ett vakande öga på de som inte var äldre än jag, då man tager i betraktande hvilka arbetskamrater det fanns, illa beryktade och bestraffade personer, en av dem, hans namn var N. Nyström d.ä. i dagligt tal kallades Fotingen (den ena foten var amputerad mitt på foten), dänne mannen har slitit 40 par spö, och fått 28 dygn vatten och bröd, samt 13 års fästning.En dito med namnet Storm, kallades efven Formasken, den hade haft livstids fästning, men blef benådad då han varit där i 19 år. Båda dässa arbetare ha ej statens förbättringshus gjort den ringaste nytta i deras uppförande, de var lika mordiska som förr, och skröt över sina bravader, som de utförde innan lagens arm nådde dem, ingen vågade sätta sig emot deras förehavande, det har säkert slutat olyckligt.
Jag kom från denna grufva i rätt tid innan deras ursla berättelser hann få något rotfäste i mig. Så kom jag till Jordåsgrufvan, där var bättre kamrater, några stycken var af den sorten som då började uppstå bland allmogen, de kallades läsare, där var det slut med mordhistorier, de varnade dagligen sina kamrater att ej begå synd, eller begå det orätt är. Efter några år blef arbetet här tillfälligtvis inställt, då kom jag till Krangruvan en kort tid, Der ifrån till Gustaf Adolfs gruvan, och det gick sin gilla gång.
Men tänk så lågbetalning det var i slutet af 60-talet så kallat dagsverksgång betalades med 10 öre per timme, ett pickardagsvirke = 5 kvarter det var 81 öre derpå fick man hålla sig med spett, slägga, borr och lyse, de bästa arbetarna slog två dagsverke per dag, de äldre och mindre vana blef det mindre för. Under den tiden var det ej kamgarnskostymer på ynglingarna, ej heller stärkfräs i bringan. Jag fick order om att ge mig till Högberget som hjälpskjutare åt min bror, det var i Nygrufveschaktet och Torskbäcka, men släggan miste jag ej utan fick lof att borra lika som dom andra.
Åren mellan 70 -71 genomgick jag Bergskolans lägre afdelning och i oktober 1872 vid 25 års ålder fick jag befodran till Nordmarkshyttan som skjutare, under årens gång fick jag hafva överinseende med byggnader nere i grufvan men även uppe, då min titel blev ändrad till gruffogde , och min värksamhet fortsatte till januari 1914. Det ansågs att en 67-års förman ej borde fortsätta längre nere i grufvorna, angående skötseln hörde jag ingen anmärkning på, men åren blef för många. Under min 42-åriga arbetstid vid grufvorna var jag nere varje dag och skötte utvisningen, eller med andra ord, planerade arbetet åt folket. Under min tid byggde jag efter egna ritningar 10 sty gruflavar som utföll till full belåtenhet åt det högre befälet. Jag har nu en lugnare och mindre ansträngande sysselsättning vid Finnmossegrufvan som faktor.
Anteckningarna är gjorda av Fredrik Örnberg Nordmarkshyttan.
Han avled 1921.
Avskrift: TN 2025 02 17
Gruvfogde Gunnar Persson verksam vid Nordmarksbergs gruvor skriver följande om sitt möte med skjutaren Fredrik Örnberg.
”I början av min Värmlandsvistelse kom jag till tals med den då gammal vorden skjutaren Fredrik Örnberg som i nära 40 år sett Nordmarks-gruvors öden. Han berättade att så fort ”Kônsta” stannade och således slutade att knirka och föra oväsen så vaknade han om han sov. Hans bostad var så placerad att han hörde konstgångens gång och gnissel, år ut och år in. Ej semester, Ej ledighet. Endast arbete och bekymmer. Vilka krafter och vilken vilja måste inte en sådan besitta.”