Att förse Persbergs gruvfält med erforderlig kraft var ett ständigt problem. År 1861 lämnade Anton Sjögren ett förslag som skulle lösa gruvfältets kraftförsörjning i minst 100 år.
Förslaget innebar att en stollanläggning skulle byggas från stranden av sjön Daglösen till Persbergs gruvor, en sträcka på 6200 meter. Byggtiden beräknades till cirka 10–12 år.
År 1862, mellan den 18 juni och 27 augusti, företog Anton Sjögren en studieresa till i huvudsak Tyskland, men han besökte även gruvor och industrier i bland annat England.
De besökta gruvorna i Tyskland låg på hög höjd i förhållande till omkringliggande floddalar. Detta innebar möjlighet att anlägga stollgångar för att underlätta ventilation och vattenundanhållning.
Det största syftet med resan var sannolikt att skaffa sig erfarenhet av anläggandet av en stollanläggning.
År 1863 fick Dr. fm. Stapff i uppdrag av A. Sjögren att utföra en undersökning och uppmätning av en stollinje för den föreslagna stollen. Arbetet utfördes under sommaren och hösten samma år.
Någon stoll mellan Persberg och Filipstad byggdes aldrig. Projektet skulle bli så kostsamt att gruvägarna ansåg det ogenomförbart.
En annan orsak var att bruksägarna nedströms Yngen, Gammelkroppa och Storfors bolag motsatte sig att vattnet skulle ledas till Daglösen. God tillgång till vatten från Yngen var ett måste för deras produktion.
Nedan finns att läsa om hur Dr. fm. Stapffs mätningar av stollinjen gick till.
Harald Carlborg skriver i Persbergs Malmtrakt om stollanläggningen på sidan 365.
Stapffs mätningar är hämtade från Jernkontorets annaler 1864 och utredningen från 1874 bygger på handlingar förvarade hos Värmlandsarkiv.